Inte din pappa #12

Okej tiden går fort, eller fort kanske är fel att säga men tiden rullar i alla fall på och vi är nu i mitten av februari. Idag är det start på vecka 30. Alltså jag hade jävligt svårt att se hur vi skulle komma ända hit utan att allt skulle braka sönder men nu är vi här och ibland tror jag det är rätt smart att inte vrida och vända för mycket på allt. Jag har försökt att breaka och ta det som det kommer. Ähh det är bra tid nu helt enkelt. Bättre än på länge. Jag och knoddsen åkte till farmor och farfar i förra veckan. Tog vårt pick och pack och hängde från måndag till fredag hos dom och jag kunde jobba på dagarna och barnen hade det fint med sina fina farföräldrar. När vi kom hem var det annorlunda. Saker hade fallit på plats och vi var välkomna och efterlängtade. Nu har arbetsveckan kommit igång men det är betydligt lugnare och J sticker med knoddsen på fredag till fredag. Tid är bra. Tid är behövligt. Tid är ett måste. På fredag ska vi, en förening jag är med i samarrangera en spelning och sköta skivspelarna. Ska bli kul. Nu är jag trött i huvudet, jobbat, ätit lunch med vän, jobbat, skrivit och nu snart gå och hämta barnen. J har bilen och vi går. Ibland protesteras det men oftast är det ok, i alla fall när vi kommit iväg. Det är karate ikväll, första gången på det nya året och P vill gärna gå för första gången på det nya året men jag är inte direkt sugen. Sen är det trummande och sen möte på det. Ja jag är redan trött i huvudet så vi får se hur de blir. P har också åkt skridskor så han lär ju också vara trött. Men ja vi får se hur det går. Jag bjuder på den här tills nästa gång. Håll till godo. F

Inte din pappa #11

Egentligen finns det inget som säger att något är kul eller bra om man själv inte vrider eller har inställningen till att det är det. För om du tänker eller drar det till att allt är skit blir det också det. Kollar på Taxidriver och undrar samtidigt vad det är som gör att människor fortsätter kämpa, kämpa för att hitta vridningen till att saker och liv är bra. Jag tror att ett stort problem är att vad du än gör. vart du än flyr, vilka du än träffar kommer man oavsiktligt just dit igen. Att saker och ting är sura, tråkiga, jobbiga eller att man vill någon annan stans. Går man eller flyr man då kommer också känslan av att man tillslut längtar tillbaka. Ja vi kan dra in det klassiska citatet att gräset inte är grönare på andra sidan staketet. Jag tror stenhårt på det. Därför slutar jag inte kämpa. För vad vore livet om man inte kämpade? Tidigare ikväll såg jag den omtalade och första avsnittet med Fittstim av Belinda Olsson. Feminism är i mitt tänk inte alls komplicerat, det är att alla människor ska ha samma värde och att alla människor ska ha samma rättigheter. Men om man vill kan man krångla till det och varför ska man inte vilja det liksom. Ja eller att börja ifrågasätta självklara frågor så är det jävligt lätt att börja grubbla och sluta leva också. Kolla klippet under så gör vi revolution. F