Inte din pappa #10

Tid är ett uttjatat begrepp men tid är ändå något bestående och ändå så långt ifrån greppbart. I vilket fall, tiden rullar på. Vi, jag har skrivit med det här, tio inlägg. Jag får förfrågningar om föreläsningar, intervjuer, reklamprylar och vissa, ja en gång har jag också fått frågan om att ställa upp som modell. Nej så klart jag inte gör men ähh nä det stämmer inte. Jag håller på och utvecklar en helt annan pryl som gör att man får känna sig duglig. Jag är sjukt trött och har nog alltid varit förbannad på den ensidiga synen på vad en snygg kropp är för något. Jag kommer aldrig lyckas ändra den äckliga synen men jag vill ändå försöka skapa lite ljus till andra perspektiv. Den fitnesshets som råder i samhället är minst sagt krävande. Så utan att gå in på för många detaljer om ideal, normer och självkänslor så vill jag bara få fram att jag tycker det är sorgligt att inte få bestämma själv hur man ska se ut eller hur en människa ska vilja, borde göra för att se ut som den gör. Därför vill jag få fram att alla människor har samma värde även om du vill äta en pizza eller en tallrik med kvarg, dricka en öl eller en äggtoddy, sitta framför en dator eller springa på löpbandet. Vi måste helt enkelt lära oss acceptera att vi är olika och att inte saker är så jäkla mycket rätt eller fel. Du får vara på ditt sätt och jag får vara på mitt. Det är lugnt. Men. Ja det kommer många men här. Men om du äter för många pizzor och dricker för många öl så kommer du inte må bra. Men om du börjar äta mindre och springa mer så kommer du ju bli gladare och må bättre. Men om du slutar äta så mycket socker kommer du sova bättre på nätterna. Men om du leker mer så kommer du leva längre. Ja då kan det ju vara värt att ändra på vissa grejer och komma fram till att gör jag så här istället så blir allt lättare för mig själv och andra som behöver träffa mig. Det är också det som är grejen till att det behövs komplement i de så kallade expertsofforna med så många fina experter som tycker så jävla enformigt. Vi behöver komplement till de snygga experterna. Vi behöver människor som mår bra men som ser ut som människor. Är ni med mig? Hoppas det. Vi lever i olika verkligheter men vi är många som är på facebook och instragram och då behöver vi ju nya taggar, sidor, bilder, texter som inte följer strömmen som reklam, experter och andra fanbärare så snabbt gör. Därför håller jag på att starta ett första steg. Får se mer snart. Tills dess, världens bästa låt. F

Inte din pappa #9

Vart tar du mig? Livet är så jävla mycket inte bara en resa utan flera resor. Så jävla lätt att bara tänka och känna nä jag skiter i det här nu. Men så kommer alla tankar som säger nej du, det gör du verkligen inte. Det är nu du ska vara stöttande, förstående och en bra pappa, en bra man och inte minst en bra människa. Vart kommer allt sånt ifrån? Ähh du vet, jag har haft en fin uppväxt med en psykolog till mamma och en pappa till lärare. Jag har fått lära mig rätt och fel och sen testat. Jo jag testade vad det stod för och bildade mig en egen uppfattning. Visst, det gör alla men jag har hajat att man gör det i väldigt olika skeenden i våra så fina liv. Det roliga i hela den här soppan och experiment till liv är att jag har en tvillingbror. Jo, så det vi fick lära oss skulle väl från början vara jämställt och allt sånt men ähh du vet, det går inte att få det rättvist. Jag gick åt vänster och min bror gick åt höger. Milt sagt är vi olika. Men även i de mest olika liv har vi såklart många beröringspunkter. Vi vet vad som är rätt och fel men vi väljer också att göra något annat av det. Vi väljer våra konstruktioner och vi väljer våra vägar. Jag vet vad jag vill men till vilken gräns? Ena stunden tänker min paranoida hjärna att fan nu räcker det, jag drar. I nästa stund, gärna i ett springandes tillstånd börjar min resonabla del av hjärnan plädera för det förstående tillståndet. Stötta, försöka förstå och med ett tryggt uppförande går allt att lösa. Det är fan inte lätt att både gå på känsla, förnuft och logik när man ska försöka fatta viktiga beslut än mindre att försöka bestämma sig för att chilla. För det är faktiskt det jag har bestämt för, att chilla vara trygg, förstående och framförallt, stöttande. Så hur gör man? Jo man loggar ut i största möjliga mån från det svarta hålet baserat på facebook, instagram och allt annat tjafs som bara vill sprätta upp din hjärna. Jag har gjort det och ja det känns bättre. Men så klart finns det en eller ja kanske flera gnagande känslor och händelser kvar, lögner som ligger och trycker. Ja gärna lite extra salt blir det när det är mörkt ute med nattkrävande tankar. Så, jobba, motionera, snacka, chilla, utloggad blir livet som jag försöker leva lite lättare. Just ja, en annan grej är att googla sina problem. Det finns alltid någon som har haft det jobbigare och som i efterhand kan se problemet och även få ner exempel på lösningar. Det är bra. En låt på det? Här får du så hörs vi sen. F

Inte din pappa #8

Jag minns inte att jag var orolig innan jag fick barn. Jag minns inte att jag visste vad ångest var innan jag blev pappa. Det är spännande för när jag tänker tillbaka på min barndom, tonår och allt runt det så minns jag klart nervositet och att jag var blyg. Jag gick gärna bakom min tvillingbror som fick sköta snacket, skapa nya bekantskaper, ringa och fråga om man skulle hitta på något. Sen tog jag över och förvaltade vännerna, lekte, spelade, brydde mig och lyssnade. Jag minns tydligt när jag kom upp i tonåren och började dricka sprit och vara på fester så hamnade jag alltid med någon sargad själv som berättade sin livshistoria för mig. Jag minns att jag tyckte det var spännande, att den här personen framför mig väljer att berätta vad den har varit med om just för mig. Visst, det var väl inte alla som brydde sig och jag både lyssnade och kommenterade så syftet att den sargade själen skulle berätta något blev fullbordat ganska omgående när jag fortsatte sitta kvar. Det var punkare som blev misshandlade hemma, tjejer som pluggade sig själva till döds, alkisar som inte fick träffa sina barn. Ja listan kan göras lång och många har jag glömt bort men det är inte heller det som är själva grejen för det här inlägget. Jag är fortfarande sugen på att få höra fler livsberättelser men jag är betydligt mer avtrubbad än tidigare. Det är sorgligt det där för jag kommer ihåg att jag blev trött på att höra samma saker för många gånger. Av olika personer. Jaja, i vilket fall ville jag bara reflektera över bilresan jag gjorde idag. Sven kom igår och förde med sig snö och storm vilket resulterade i min resa till Hamra skulle bli rätt kämpig. Det blev den också till viss del men inte så jobbig som den skulle kunna blivit. Nerresan var smidig fast det var halt och blåsigt, hemresan när det var mörkt skulle ha blivit en pina om jag inte bara puttrade i 50 och lyssnade på musik. Då kändes det faktiskt ganska likt som förr när jag inte visste vad oro eller ångest var för något. Eller vänta, jag kommer ihåg att jullovet 92-93 var rätt kämpig eftersom det skulle avslutas med ett handbollsläger i Östersund. Japp, Limpa var med, han som jag snackade om i ett tidigare inlägg. Grejen var den att jag hade inga kompisar i laget och jag förstår åter igen inte varför jag spelade över huvud taget, men det gjorde jag. Så dilemmat låg i att jag inte visste vem jag skulle sitta bredvid i bussen och det stod mig upp i halsen flera dagar innan det var dags att åka. Det var nog oro det. Skit samma det var typ då och när jag kollade på Macgyver som jag var darrig. Sen växte jag upp, tog plats, hördes, syntes och gillade det. Jag började luffa, reste kors och tvärs, hit och dit med Anders, Malcolm, Pelle, Martin, Korean, Rickard, Matte och hade kul. Sen snowboardsäsong i frankrike, punkturnéer i Europa, backpacker i Indien, SriLanka, Australien, Nya Zeeland och sen räckte det. Men vart jag än var, i vilken stad, land eller världsdel jag än befann mig i så var det lugnt. Jag sov gott, hade det fint och ville upptäcka saker, höra folks livsberättelser och lära mig om livet. Det var en spännande tid och jag tänkte avsluta hela inlägget med en låt av bandet Pascal. Håll till godo den är skitbra och det är du också. F

Inte din pappa #7

Okej jag är hemma själv med barnen, från måndag morgon till fredag kväll. J är i Stockholm på utbildning och gjorde samma resa i september. Då var det ett helvete, det är det inte nu. EF bajsade idag för första gången sen J åkte. Förra resan bajsade hon inte förrän på akuten och då hade det gått 10 dagar. Spydde ner hela väntrummet och P och E somnade på golv och sjukhussäng. Kändes väl sådär kan jag säga. Nu måste jag sticka men kolla den här om ni inte redan gjort det. Ni borde ha gjort det men man vet aldrig. F

Inte din pappa #6

Vet ni vad ångest är? Ångest över att inte förstå? Där är jag nu. Men det pendlar ganska snabbt mellan hopp och förtvivlan så det är inte helt kört. Men att vara pappa är inte så jäkla lätt när man känner förtvivlan över större grejen än vardagliga petitesser, som vad ska vi äta till middag? Vem städade egentligen senast? Det här handlar om ångest över framtiden och livet. Vårat liv tillsammans och då är tryggheten i att pappa är lugn jävligt viktig. Just precis nu är jag inte lugn. Men snart så, då känns det nog bättre. F