Inte din pappa #2

Söndag hej god dag liksom. Det ligger mycket i att det är söndag, det ligger mycket i att det finns många uppfattningar om vad söndag innebär. Tröttsamt. Vilodagen, dagen då det är inpräntat att familjen också ska göra saker tillsammans. Men varför? Om inte alla vill, varför ska man göra något i så fall? Vi skulle till ett café och fika, göra något tillsammans. Så blev det inte. J och EF gick och lade sig. Jag åkte med P och E och klättrade berg och lekte i en lekpark. Det blev bra och nu är det eftermiddag och mörkt. Det är inte det som är problemet, grejen är den att J har jobbat i sju dagar och ska fortsätta jobba och vi har inte sett mycket av henne. Långa dagar, få måltider tillsammans och mycket pyssel för mig. Handla, tvätta, diska, städa, hämta, lämna, torka rumpa och ja du vet, allt sånt. Barnen har längtat, det har jag också och nu är det söndag. Det leder in till hela grejen kring jämställdhet. För mig handlar det om att vi hjälps åt, visst vi kanske har olika uppgifter, olika lätt att fixa vissa grejer och så vidare. Men att sysslorna delas upp och att vi är jämnt ställda. I perioder är det självklart inte så. Sen i mitten av juli är det inte så, men det är inte det som är problemet, strulet är att vi inte är på samma plan. Eller igår kväll kom vi fram till att splitta lämning hämtning 50/50. Tack tänkte jag eftersom nu är det närmast 8, 9 av 10 per vecka jag styr. Handlar det om pengar? Handlar det om att hitta sin plats? Hellre vara på jobbet än hemma? Bekräftad på jobbet och bara en massa krav och gnäll hemma? Säkert. Nu måste vi vända. Att det blir skönt att vara hemma. Bryta de negativa mönstren och finna ljus. Släppa in solen. Där är jag nu. Längta hem. F